Utkast: Sep. 23, 2013
Oj, hjälp va vi har mycket att göra hela tiden. Är det inte förberedelser inför lektioner, jag har engelska med årskurs 5&6, bild med alla barnen och driver hela förskolans verksamhet, så är det inköp som måste göras eller miljöer att fortsätta bygga upp.
Nu i heligen var första dagarna som jag har varit helt ledig sedan jag kom ner hit till Thailand.
Förra veckan hade vi föräldramöte. Det gick bra, föräldrarna är överlag nöjda det är bara förskolans lokaler som de inte är nöjda med och där kan vi inte göra något förän den tillbyggnaden som sker just nu är klar. Nu hoppas jag bara att byggarna håller tidsschemat och blir klara snart så jag kan bygga upp min ute miljö och skolans ateljé. Ja, jag ska bygga upp en ateljé! det ska bli så kul, problemet är bara att hitta material och möjligheter att förvara det utan att fukten förstör det. Men vad vore livet utan utmaningar.
Fast ju mer tid som går ju mindre känns det som att det är att göra vilket betyder att snart kanske jag kan börja arbeta 40 timmars veckor. Men nu pluggar jag ju inte vilket gör att jag har jätte mycket tid :-)
Hej hopp
Nu i heligen var första dagarna som jag har varit helt ledig sedan jag kom ner hit till Thailand.
Förra veckan hade vi föräldramöte. Det gick bra, föräldrarna är överlag nöjda det är bara förskolans lokaler som de inte är nöjda med och där kan vi inte göra något förän den tillbyggnaden som sker just nu är klar. Nu hoppas jag bara att byggarna håller tidsschemat och blir klara snart så jag kan bygga upp min ute miljö och skolans ateljé. Ja, jag ska bygga upp en ateljé! det ska bli så kul, problemet är bara att hitta material och möjligheter att förvara det utan att fukten förstör det. Men vad vore livet utan utmaningar.
Fast ju mer tid som går ju mindre känns det som att det är att göra vilket betyder att snart kanske jag kan börja arbeta 40 timmars veckor. Men nu pluggar jag ju inte vilket gör att jag har jätte mycket tid :-)
Hej hopp
Att fylla 30 i ett varmt land
Jag fylde 30 för lite mer än en vecka sedan. Inför denna dag pratade jag med mina kollegor om att vi kanske kunde gå ut och äta tillsammans i och med att jag fylde på en fredag. Det första de sa var: Nej, det kan vi inte. Nehe... Vad ska jag då göra på min födelsedag hann det flyga genom mitt huvud. Men de fortsatte med att säga att jag skulle vara färdig, duchad och redo klockan 17:00 sen vägrade de säga något mer.
På morgonen öppnade jag min pressent som Inge-Gärd, min svärmor, hade skickat med mig när hon lämnade mig på Arlanda.
Den innehöll en liten skånsk socker tårta som smakade ungefär som en maräng och en peng som ska gå till en upplevelse här nere tänkte jag.
Klockan 17:00 var jag färdig och väntade på att de skulle komma hem till mig och jag var inte lite nervös. Men det var helt klart obefogat. Kollegorna tog med mig till ett ställe som heter Classik Forest och det kändes som att gå in i en regnskog.
Hela miljön på stället var fantastisk och i vattnet fanns det fiskar som vi matade.
När vi kom in på returangen sa de till mig att inte titta på priserna utan bara beställa vad jag ville. Sagt och gjort så inledde vi med varsin drink som serverades i en annanas.
Bilden är på sidan men ni kan tänka er hur god den var.
Till varmrätt åt jag krokodil. En speciell men god smak. Jag skulle beskriva smaken som typ kyckling men med konsistensen av en fläskkotlet.
Efter middagen kom större delen av serveringspersonalen fram och sjöng för mig samtidigt som de serverade glass :-)
Allt som allt, en fantastiskt trevlig kväll som avslutades på Sportbaren i Mei Phim.
Nu är jag i Thailand
I våras fick jag ett samtal, i det samtalet fick jag frågan om jag ville åka till Thailand för att arbeta på en svensk skola under en period. Finns det egentligen något annat svar än: JA!
Så för snart tre veckor sedan anlände jag till Thailand efter en resa med mellan landning i Doha. Att kliva in på den flygplatsen gav mig minnen från resan till Kenya, det var samma känsla som for igenom kroppen: Jag ska ut på ett äventyr! Igen!
När jag landade i Bangkok fanns det en kvinna med mitt namn på en skylt, det var min förbestälda chaför. Otroligt skönt att ha någon som väntade på mig för då behövde jag inte leta efter en taxi som kunde ta mig till Ban Phe. resan till huset jag ska bo i tog ca 2,5 timme. Redan innan jag åkte hit hade jag sätt bilder på utsidan av huset och jag visste att det enbart skulle finnas en säng, ett bord med fyra pallar och ett kylskåp. Det som ändå blev en chock var hur mycket det ekade. I princip alla hus här byggs av betong på grund av termiterna och väggarna är putsade utan gips. Så här såg det ut i huset när jag klev in :-)
Det här är mitt sovrum, jag har en AC som ställs in på 25 grader och då är det kallt när jag kliver in i rummet.
Den här bilden är tagen från ingången
Det rummet är L format. Huset består alltså av ett sovrum och resten är öppen planlösning. Toaletten och duchen ligger i en egen utbyggnad. Jag har bara två lägen på vattnet, av och på. Därför duchar jag aldrig på mornarna för då är vattnet jättekallt...
Första gången jag glev in på skolan och det rummet som är förskolans del konstaterade jag på en gång att här måste jag möblera om. Så här såg det ut när jag kom
Alla möbler stod upptryckta mot väggarna. Men så här ser det ut nu
Jag har försöka skapa rum i rummen och vi lägger hela tiden till saker så som hyllplan, leksaker och små bokhyllor för att skapa en mer pedagogisk miljö för barnen.
Just nu har jag fyra barn i min grupp, de är mellan 3 och 5, men på måndag få jag ett till barn och måndagen därefter ytterliggare ett.
Det har varit en större utmaning än vad jag först trodde att arbeta här. Inte på grund av barnen och kollegorna utan för att det finns inte ens i närheten de material som vi har i Sverige. Bara en sådan sak som vattenfärg. Visst vi har men den är dålig. Jag trode ändå att jag skulle vara lite förberedd efter resan till Kenya men någonstans på vägen fastnade jag vid att vi är en svensk skola. Men allt går inte att beställa från Sverige utan vi får klara oss på det vi kan hitta här. Nu när den första chocken har gått över har det fungerat mycket bättre och gissa hur uppfiningsrik jag kommer vara när jag kommer hem :-D
Varje fredag åker vi med alla barnen till stranden för att öva simning. Det är en lyx utan dess like.
Varje fredag åker vi med alla barnen till stranden för att öva simning. Det är en lyx utan dess like.
Det här är vår skolstrand, jag står i vattenbrynet.
Arbetet på skolan går frammåt och jag trivs, längtar bara tills Nico kommer ner, och nu när jag äntligen har fått tag på internett på mer regelbundet ska jag blogga mera så fortsättning följer.
/Caroline
get projektet
Gruppen lever ett hälsosamt liv ute på landet och håller sig ifrån alkohol och droger. De ger verkligen ifrån sig en positiv och glad attityd som smittar av sig. Det har varit fantastiskt att kunna hjälpa denna gruppen att få fortsätta leva ett långt och lyckligt liv trots sjukdomen. Tillsammans är de starka och kan stötta varandra så de orkar träna och ta sina mediciner i rätt tid så att sjukdomen påverkar dem minimalt.
Pengarna ni bidragit med räckte även till att köpa basföda till alla gruppmedlemmar. Vi köpte 50kg ris, 20kg smör, 2kg socker och 20st limpor bröd. Vi köpte även 32st tvålar.
Så tack så mycket alla som varit med i projektet och sett till att över 30 personer får en enklare vardag med bra och näringsrik mat.
En riktigt lyckad dag med många känslor, att det lilla kan betyda så mycket, är helt otroligt! Alla kan vi göra skillnad!
Vi tillsammans med Elisabeth och en av getterna.
De dansar för oss för att visa sin tacksamhet. Man säger mycket genom sång och dans i detta land vilket är underbart då vi alla kan vara med och dansa, så att vi talar olika språk spelar ingenroll.
Här har vi de kära små getterna!
Ingen kan gör allt men alla kan göra något!
Stort tack till alla er som bidrog!
Usch
Idag, eller snarare i natt blev två av mina rumskamrater magsjuka. De har verkligen inte mått bra. Den ena av dem slutade inte kräkas förän efter 22 timmar...
Jag har haft ont i magen och varit tvungen att gå på toa men inte mer än så. Kan lungt konstatera att jag kom lindrigt undan och är extremt glad för det samtidigt som jag tycker synd om mina kamrater. Men nu har vi haft vår magsjuka så nu hoppas vi att vi håller oss friska tills vi kommer hem.
Jag har haft ont i magen och varit tvungen att gå på toa men inte mer än så. Kan lungt konstatera att jag kom lindrigt undan och är extremt glad för det samtidigt som jag tycker synd om mina kamrater. Men nu har vi haft vår magsjuka så nu hoppas vi att vi håller oss friska tills vi kommer hem.
Jag är så ARG!
Idag när jag kom till skolan var det storsamling för alla elever. När han som talade till alla var klar gick han ner och gav en flicka värdens örfil så hon tumlade bakåt. Sedan lyfte han hennes huvud för att göra om det och när alla elever gick till sina klasser stod hennes klass kvar så gick rektorn fram till henne och fortsatte slå henne. Jag blev så arg så kan kunde inte vara kvar för då hade jag sagt precis vad jag tänkte och det hade inte varit så bra.
Det som gör mig argast är att det enligt Kenyans lag är förbjudet att så eleverna men ändå gör de det. De tror att det är ända sättet att få respekt. Jag var rosenrasande!
Det som gör mig argast är att det enligt Kenyans lag är förbjudet att så eleverna men ändå gör de det. De tror att det är ända sättet att få respekt. Jag var rosenrasande!
Besök på landsbygden
I fredags åkte jag och några av mina nuvarande kombos med vårt värdpar till Irens mamma som bor vid mount Kenya. Vi som åkte var jag, Johny, Karin, Karro, vår värd Peter, vår värdinna Iren, värdinnans syster Hellen och hennes fantastiska son TJ.
Efter ett par timmar stannade vi för att vara med på en begravning. När vi kom fram var det sjukt mycket folk där. Här i Kenya är det så att alla som bor i byn ska vara med på en bagravning, det spelar ingen roll om de hade en relation med den döde eller inte alla ska vara med.
Som vanligt var vi än kommer väckte vi stor uppståndelse. Ett par barn pekade på oss och sa: Lock mama mosungos. De blev snappt hyshade på och framskickade för att hälsa som väluppfostrade barn. Mosungos betyder viting. Det är inget skällsord och vi använder till och med det om oss själv. När vi ska förhandla om något pris så säger vi att vi inte vill ha mosungo priser utan afrikanska priser. Så som sagt det är inget skällsord. I vilket fall som hälst så när första blygseln hade lagt sig så tog de oss i handen och stod så en lång stund.
När sermonin var slut skulle vi gå in bakom några hus och det var först då jag förstod att vi var hemma hos en familj. Det visade sig att det är sed att begrava sina nära på gården. Så vi kom ut på en banan odlig där det hade grävts ett hål i marken som kistan vilade över. När prästen hade välsignat marken så började de hissa ner kisten. Efter det så hjälptes alla åt att fylla hålet med jord för det är sed att alla ska slänga jord i hålet för att hedra den döde.
Vi fortsatte vår färd till Irens mamma. När vi svängde in på gatan till huset så kändes det som att komma till ett sommarstuge område för alla hade häckar kring sina tomter. Vi fick då veta att det var syskon till Iren och Hellen som bodde längs gatan. De var 24 syskon sammanlagt för fadern hade tre fruar. Under en tid bodde alla tillsammans i ett och samma hus innan de hade råd att bygga flera hus. Deras mamma bor i ett trä hus tillsammans med sin skötare för hon är väldigt dement.
Som ni ser är jorden röd där och jag tycker att det är fantastiskt vackert. Det var dock inte lika vackert efter regnet för då fasnade det under skorna så de vägde typ ett kilo var...
Vi gick en promenad och blev inbjuden till Irens svägerska. Hon visade stållt upp sitt hus, husdjur och var tvungen att ta med oss till ytterliggare en svägerska för att visa odlingarna. De hade avokadoträd, passionsfruktsträd och kaffebuskar. Den andra svägerskan blev väldigt farsinerad av mitt hår så hon frågade om hon fick känna på det villket hon fick. Det var inte första gången det händer...
Efter promenaden åkte vi in till en närliggande stad för att köpa mat. Det var en sådan där lokal frukt och grönsaksmarknad.
Jag gjorde som min vana trogen när jag åker utomlans, jag köpte en massa knasiga frukter.
Den här frukten smakade typ som krusbär man hade konsistensen av för lös gelé.
Den högra frukten var bara äcklig så den åt jag inte upp men den högra var jätte god. Den hade konsistensen av att mjukt äpple utan att bli mjöligt och den smakade sött, så den ska jag försöka hitta igen.
En sak som vi funderade mycket på var vart vi alla 8 skulle sova. Johny sa hela tiden att de skulle trolla fram ett hus som vi kunde sova i. Självklart så gjorde de det också. Huset tillhör en bror som arbetar som ambasadör i Storbritanien så det stod tomt. Själva huset var ungefär som det vi bor i i Nakoro, sängarna var lika dana i alla fall.
Tyvärr blev det inte så mycket sömn för min rumskamrat blev matförgiftad så hon kräktes hela natten och jag tvingade i henne en massa vatten. Hon blev bra till lördagen men behövde ligga och vila större delen av dagen.
Vi andra skulle gå på en cermoni under lördagen. Det visade sig att det var en tjej som skulle bli friad till av sin pojkvän. Enligt traditionen så kan de räkna sig som gifta efter den cermonin men om de vill ha det registrerat hos myndligheterna så måste de gifta sig i kyrkan.
Att det var en viktigt händelse gick inte att ta fel på. Kvinnorna stödade, lagade en massa mat och badade alla barnen medans männen grillade geten som hade slaktats till festen.
När vi satt och såg på hur männen grillade så kom de fram med nygrillat kött som de ville att vi skulle smaka på. Att inte ta emot mat i Kenya är en stor skymf så det var bara att svälja och le. Jag kan medela att get smakar ungefär som får men det är inte lika gått.
Gesterna skulle ha kommit klockan två men dök inte upp förän vid fyratiden. Vi väckte stor uppståndelse, igen. Att kunna säga att man känner mosungos är fint så alla gäster skulle ta oss i handen. Samanlagt tror jag, tillsammans med Irens säckt, att jag skakade uppåt 80 händer.
Vid 17 tiden påbärjade vi vår resa hemåt och var inte framme förän vid niotiden.
Lite naturbilder
Här i Kenya har de så mycket fina blommor så jag kan ju inte låta blir att fotta dem. Så här kommer mina bilder på blommor och lite annat.
Den här bilden måste man titta nogrant på för alla små bollar i trädet är fågelbon.
Inte långt ifrån oss ligger järnvägsspåret som är typ övergivet. Det var engelsmännen som importerade en massa indier som fick bygga spåren. Idag används de knappt, hitintills har jag bara sätt två tåg åka förbi på hela min tid här i Kenya.
Det här är den vackraste blomman jag har sätt hitintills. Den växer på ett träd.
Det var det just nu :-)
Är vi säkra?
Ikväll att jag och Emelinn på balkongen och pratade lite. Det var skymning och alla var hemma. Då hörde vi en kvinna skrika högt och hjärtkärande "Help me!" flera gånger. Vi sa genast till vår värdinna som gick ut för att kolla med grindvakterna om de visste något och de skulle kolla upp det hela.
Det var riktigt obehagligt att höra och det fick mig att fundera över vilken skyddad värld vi lever i när vi är här. Det finns en grind in till vår gata med vakter dygnet runt, vi har en egen grind in till huset och runt hela huset går det en ca: 2,5 meter hög mur.
När vi går ut på kvällarna så kör Dennis, sonen i familjen, oss och tar oss bara till ställen som är helt säkra. vi går ut ur bilen precis utanför ställerna och när vi är klara går vi raka vägen in i bilen igen. Så visst är vi säkra men utanför grindarna är det helt klart inte säkert att visstas. Det får en att tänka på hur detta land egentligen fungerar...
Det var riktigt obehagligt att höra och det fick mig att fundera över vilken skyddad värld vi lever i när vi är här. Det finns en grind in till vår gata med vakter dygnet runt, vi har en egen grind in till huset och runt hela huset går det en ca: 2,5 meter hög mur.
När vi går ut på kvällarna så kör Dennis, sonen i familjen, oss och tar oss bara till ställen som är helt säkra. vi går ut ur bilen precis utanför ställerna och när vi är klara går vi raka vägen in i bilen igen. Så visst är vi säkra men utanför grindarna är det helt klart inte säkert att visstas. Det får en att tänka på hur detta land egentligen fungerar...
Halloween
I lördags firade vi Halloween här i Kenya. Alla Svenskar klädde ut sig till olika saker.
Lite suddig bild men ni får kanske en känsla i alla fall :-)
De gladaste var våra kära hippisar.
De mäst orgentarliska var vårt Indsiska biddrag
Även sonen i familjen hade klätt ut sig.
Vi får ofta besök av vår värdinnas syster och hon brukar ha med sig sin son. Han tyckte att det här med Halloween var jätte häftigt så han ville att vi skulle klä ut honom också. Man kan ju garanterat säga att han gick in för det hela.
Svensk middag
I fredags hade vi bestämt oss för att bjuda familjen på middag. Vi hade många och långa diskussioner om vad som var riktigt svensk mat. Tillslut kom vi fram till att vi skulle servera köttfärslimpa, kokt potatis, gräddsås och en grönsallad. Till efterrätt blev det äppelsmulpaj med vaniljsås.
Vi tog fullstängift över köket och alla 10 hade olika ansvarsområden, hushållerskorna och kockan hade inget annat att göra än att sitta på stolar i ett hörn och titta på. De var väldigt farsinerade över all aktivitet, skratt och skoj som rådde i köket. Jag var ansvarig för att göra såsen, kan avslöja att den smakade rävgift ;-) Däremot så glömde jag ju att fota hela spektaklet så vill ni se bilder så gå in på Helenas blogg www.nenaf.blogg.se
Avslutnings cermoni
I fredags gick jag till skolan för att få reda på att Jacklyn,min lärare, inte skulle vara kvar så länge för hon och en annan lärarinna skulle iväg på deras barns avslutning. Barnen skulle sluta i vad som här i Kenya kallas nersery clas och börja i 1:an efter jul. Här har inte barnen läsår som vi från höst till sommar utan de har från Januari till November men det kan som sagt variera beronde på vilken skola det går på.
I vilket fall som hest så frågade Jacklyn om jag ville förja med till barnens avslutning. Självklart tyckte jag.
Så det när vi hade mött upp den andra lärarinnan, Carolyne som är Karin och Carros handledare här nere, så åkte vi till en lokal lokan marknad för att köpa presenter till barnen. När kenyanska barn har avslutning så får de alltid glitter som de hänger kring halsen. Jag köpte pennskrin för de kan de behöva nu när de börjar den "riktiga" skolan som mammorna uttryckte sig.
När vi kom fram till skolan, som är en privatskola, så hade de precis börjat. Barnen uppträdde med sång och dans. De är fantastiskt duktiga, alla som hade avslutning nu var ca: 6 år och trotts deras unga ålder så hördes allt jätte tydligt.
När själva cermoni delen skulle ta sin början så sprang alla barnen ut för att byta om för de skulle ha kåpor och hattar på sig som de har i England och USA när elever tar studenten.
De var så söta. När de hade fått sina diplom så skulle vissa lärare och rektorer tala men då hade barnen tappat sitt tålamod och ville springa till sina föräldrar för att få sitt glitter. Det var sjönt att de att även Kenyanska barn får myror i rumpan för oftast är de så väldigt hårt styrda.
Här till vänster är Jacklyn med sin sån och till höger är Carolyne med sin dotter.
Jag fick också träffa Jacklyns syster med barn. Familjen är viktigt i Kenya och att få visa upp sin släckt är stort för dem
.
Systern hade en 4 månaders dotter som var söt som en chokladperlin, jag hade funderingar på att äta upp henne ;-)
Som sagt, sötaste ungen som jag sätt hitintills och jag fick hålla henne. Fast de var tvugna att fråga om jag visste hur man gjorde för jag har ju inga egna barn :-)
Sol, bad och födelsedags firande
Igår så fylde Helena 26 år så vi hade planerat en överaskning till henne :-)
Det började med att vi på morgonen satte oss i bilen för att åka till våra olika skolor men istället åkte vi till ett hotell för att bada och sola.
De andra intog solstolarna på en gång
Allternativt poolen
Vad gör då hon som inte tycker om att sola och har ett brännsår på benet så hon inte får bada?
Jo, hon sitter i skuggan och pluggar
Efter badet tog vi med Helena till en skönhets salong så alla kunde få manikyr och pedikyr
Kvällen avslutades med middag på Nakoros bästa resturante följt av utgång
.
Grattis Helena!
Förkylning
I måndags var jag tvungen att pka hem från skolan för jag var jätte förkyld. Jag kom hem vid elva tiden och la mig för att kolla på en film. Det gick inte så bra för jag sov till ca kl tre. När de andra kom hem senare på eftermiddagen så konstaterade jag att det var nog bra att jag åkte hem för uppenbarligen behövde jag sova :-)
På tisdagen kände jag mig inte direkt bättre så jag medelade min lärare om att jag skulle komma på fredag igen för att ha chans att bli ordentligt frisk.
Samtidigt så var det bra att det var under denna vecka som jag blev sjuk för barnen på min skola har sina midterm exams nu. Jag har märkt att barnen i klassen har lite svårt att koncentera sig när jag är där så det var tur att jag inte var det. Det hade kännts jätte jobbigt om barnen inte hade presterat upp till sin fulla potensial på grund av att jag var där och distraherade dem. Det hade inte varit rätt mot varken dem eller deras lärarinna.
Masai folket och Masai Mara
I heligen var vi på Safari. Fantastiskt måste jag börja med att säga!
Vägen till Masai Mara går det att säga mycket om men så värst bekväm var den ju inte. Vi åkte i mini bussar och trängdes 9 stycken i den som jag satt i. Efter halva vägen, ca: 3 timmar, så stannade vi för att töma ut luft ur däcken för vägen vi skulle köra på var inte så bra så vår chafför ville inte att vi skulle välta! Ni kan ju tänka er hur det blev sedan. 2 av 4 minibussar gick sönder längst vägen men som tur var fick alla plats i de två återstående för det var bara i min buss som vi satt som sadiner ;-)
Jag kände mig som en milkshake när vi kom fram, samtidigt så övervägde den fantastiska miljön mycker av den dåliga vägen.
När vi kom fram fick vi se hur vi skulle bo. Det var tält med tre sängar i och en tillbyggnad till tältet av betong där toaletten fanns. Det var intresant med en betongbyggnad till ett tält, men det kan vara lite specielt här.
Här är vår betong utbyggnad med toalett
.
På fredagskvällen gick vi till en traditionell Masai by. Hövdingens son berättade om hur de lever och deras kultur. Han berättade att de är känner starkt för sina traditioner. De har ingen önskan om ett annat liv utan vill bevara sina traditioner. Männen hos Masaierna är polygamer och kan ha flera fruar men kvinnorna får inte ha flera män. De gifter sig aldrig inom samma by utan hämtar alltid sina fruar från en annan by.
De klär sig i röda kläder för att kunna synas på långt håll och för att lejonen ska se dem. Tydligen så om lejonen ser röda kläder så flyr de för de tror att det är en Masai. Enligt deras kultur så ska pojkarna bege sig ut i vildmarken när de är 15 och stanna där tills de är 20 för att lära sig att överleva. När slutet av denna period närmar sig ska gruppen döda ett lejon. Därför vet lejonen att Masaierna jagar dem.
Husen de bor i är bygda av slanor, lera och kodynga. Husen håller i ca: 10 år men de flyttar hela bya var 9:onde år på grund av att termiterna inte ska äta upp deras hur. När en man tar sig en ny fru så bygger han ett nytt hus till sin nya fru.
Lördag morgon: Ut på Masai Maras stepper.
Vi gled upp till ingången som alla måste åka igenom för att komma in i naturreservatet. Masai Mara är den Kenyanska delen av ett enormt naturreservat som har sin huvuddel i Tanzania.
Vi var inte lika många i min minibuss den gången så det var inga problem att få plats. De lyfter upp taket på bussarna så vi kunde stå upp för att se bätter, det kändes som att bilsurfa :-)
Här tog baterierna i min kamera slut :-( Men jag ska få bilderna från de andra :-)
Vi såg giraffer, bufflar, många olika typer av antiloper, gnuer, elefanter, lejon, gepard mm.
Morgon safari tidigt på Söndagen.
Vi gick upp sjukt tidigt och åkte iväg utan att äta frukost för att fånga djuren i gryningen. Efter bara en liten bit såg vi en Hyena som åt
Vi såg också fler Giraffer. De är lite lustiga när de går och springer för det ser ut som om de rör sig i slowmotion
Vi stötte också på en lejonfamilj med en hane och tre honor. En av honorna gick förbi precis brevid vår buss. Så jag har varit 50 cm från ett vilt lejon.
En annan hona låg och solade sig på en kulle.
Efter detta var det dags att åkt tillbaka för att äta frukost och bege sig på den långa vägen tillbaka till Nakoro.
Samantaget så var heligen fantastiskt och det var helt klart värt varenda krona.
