Lite naturbilder
Här i Kenya har de så mycket fina blommor så jag kan ju inte låta blir att fotta dem. Så här kommer mina bilder på blommor och lite annat.
Den här bilden måste man titta nogrant på för alla små bollar i trädet är fågelbon.
Inte långt ifrån oss ligger järnvägsspåret som är typ övergivet. Det var engelsmännen som importerade en massa indier som fick bygga spåren. Idag används de knappt, hitintills har jag bara sätt två tåg åka förbi på hela min tid här i Kenya.
Det här är den vackraste blomman jag har sätt hitintills. Den växer på ett träd.
Det var det just nu :-)
Är vi säkra?
Ikväll att jag och Emelinn på balkongen och pratade lite. Det var skymning och alla var hemma. Då hörde vi en kvinna skrika högt och hjärtkärande "Help me!" flera gånger. Vi sa genast till vår värdinna som gick ut för att kolla med grindvakterna om de visste något och de skulle kolla upp det hela.
Det var riktigt obehagligt att höra och det fick mig att fundera över vilken skyddad värld vi lever i när vi är här. Det finns en grind in till vår gata med vakter dygnet runt, vi har en egen grind in till huset och runt hela huset går det en ca: 2,5 meter hög mur.
När vi går ut på kvällarna så kör Dennis, sonen i familjen, oss och tar oss bara till ställen som är helt säkra. vi går ut ur bilen precis utanför ställerna och när vi är klara går vi raka vägen in i bilen igen. Så visst är vi säkra men utanför grindarna är det helt klart inte säkert att visstas. Det får en att tänka på hur detta land egentligen fungerar...
Det var riktigt obehagligt att höra och det fick mig att fundera över vilken skyddad värld vi lever i när vi är här. Det finns en grind in till vår gata med vakter dygnet runt, vi har en egen grind in till huset och runt hela huset går det en ca: 2,5 meter hög mur.
När vi går ut på kvällarna så kör Dennis, sonen i familjen, oss och tar oss bara till ställen som är helt säkra. vi går ut ur bilen precis utanför ställerna och när vi är klara går vi raka vägen in i bilen igen. Så visst är vi säkra men utanför grindarna är det helt klart inte säkert att visstas. Det får en att tänka på hur detta land egentligen fungerar...
Halloween
I lördags firade vi Halloween här i Kenya. Alla Svenskar klädde ut sig till olika saker.
Lite suddig bild men ni får kanske en känsla i alla fall :-)
De gladaste var våra kära hippisar.
De mäst orgentarliska var vårt Indsiska biddrag
Även sonen i familjen hade klätt ut sig.
Vi får ofta besök av vår värdinnas syster och hon brukar ha med sig sin son. Han tyckte att det här med Halloween var jätte häftigt så han ville att vi skulle klä ut honom också. Man kan ju garanterat säga att han gick in för det hela.
Svensk middag
I fredags hade vi bestämt oss för att bjuda familjen på middag. Vi hade många och långa diskussioner om vad som var riktigt svensk mat. Tillslut kom vi fram till att vi skulle servera köttfärslimpa, kokt potatis, gräddsås och en grönsallad. Till efterrätt blev det äppelsmulpaj med vaniljsås.
Vi tog fullstängift över köket och alla 10 hade olika ansvarsområden, hushållerskorna och kockan hade inget annat att göra än att sitta på stolar i ett hörn och titta på. De var väldigt farsinerade över all aktivitet, skratt och skoj som rådde i köket. Jag var ansvarig för att göra såsen, kan avslöja att den smakade rävgift ;-) Däremot så glömde jag ju att fota hela spektaklet så vill ni se bilder så gå in på Helenas blogg www.nenaf.blogg.se
Avslutnings cermoni
I fredags gick jag till skolan för att få reda på att Jacklyn,min lärare, inte skulle vara kvar så länge för hon och en annan lärarinna skulle iväg på deras barns avslutning. Barnen skulle sluta i vad som här i Kenya kallas nersery clas och börja i 1:an efter jul. Här har inte barnen läsår som vi från höst till sommar utan de har från Januari till November men det kan som sagt variera beronde på vilken skola det går på.
I vilket fall som hest så frågade Jacklyn om jag ville förja med till barnens avslutning. Självklart tyckte jag.
Så det när vi hade mött upp den andra lärarinnan, Carolyne som är Karin och Carros handledare här nere, så åkte vi till en lokal lokan marknad för att köpa presenter till barnen. När kenyanska barn har avslutning så får de alltid glitter som de hänger kring halsen. Jag köpte pennskrin för de kan de behöva nu när de börjar den "riktiga" skolan som mammorna uttryckte sig.
När vi kom fram till skolan, som är en privatskola, så hade de precis börjat. Barnen uppträdde med sång och dans. De är fantastiskt duktiga, alla som hade avslutning nu var ca: 6 år och trotts deras unga ålder så hördes allt jätte tydligt.
När själva cermoni delen skulle ta sin början så sprang alla barnen ut för att byta om för de skulle ha kåpor och hattar på sig som de har i England och USA när elever tar studenten.
De var så söta. När de hade fått sina diplom så skulle vissa lärare och rektorer tala men då hade barnen tappat sitt tålamod och ville springa till sina föräldrar för att få sitt glitter. Det var sjönt att de att även Kenyanska barn får myror i rumpan för oftast är de så väldigt hårt styrda.
Här till vänster är Jacklyn med sin sån och till höger är Carolyne med sin dotter.
Jag fick också träffa Jacklyns syster med barn. Familjen är viktigt i Kenya och att få visa upp sin släckt är stort för dem
.
Systern hade en 4 månaders dotter som var söt som en chokladperlin, jag hade funderingar på att äta upp henne ;-)
Som sagt, sötaste ungen som jag sätt hitintills och jag fick hålla henne. Fast de var tvugna att fråga om jag visste hur man gjorde för jag har ju inga egna barn :-)
Sol, bad och födelsedags firande
Igår så fylde Helena 26 år så vi hade planerat en överaskning till henne :-)
Det började med att vi på morgonen satte oss i bilen för att åka till våra olika skolor men istället åkte vi till ett hotell för att bada och sola.
De andra intog solstolarna på en gång
Allternativt poolen
Vad gör då hon som inte tycker om att sola och har ett brännsår på benet så hon inte får bada?
Jo, hon sitter i skuggan och pluggar
Efter badet tog vi med Helena till en skönhets salong så alla kunde få manikyr och pedikyr
Kvällen avslutades med middag på Nakoros bästa resturante följt av utgång
.
Grattis Helena!
Förkylning
I måndags var jag tvungen att pka hem från skolan för jag var jätte förkyld. Jag kom hem vid elva tiden och la mig för att kolla på en film. Det gick inte så bra för jag sov till ca kl tre. När de andra kom hem senare på eftermiddagen så konstaterade jag att det var nog bra att jag åkte hem för uppenbarligen behövde jag sova :-)
På tisdagen kände jag mig inte direkt bättre så jag medelade min lärare om att jag skulle komma på fredag igen för att ha chans att bli ordentligt frisk.
Samtidigt så var det bra att det var under denna vecka som jag blev sjuk för barnen på min skola har sina midterm exams nu. Jag har märkt att barnen i klassen har lite svårt att koncentera sig när jag är där så det var tur att jag inte var det. Det hade kännts jätte jobbigt om barnen inte hade presterat upp till sin fulla potensial på grund av att jag var där och distraherade dem. Det hade inte varit rätt mot varken dem eller deras lärarinna.
Masai folket och Masai Mara
I heligen var vi på Safari. Fantastiskt måste jag börja med att säga!
Vägen till Masai Mara går det att säga mycket om men så värst bekväm var den ju inte. Vi åkte i mini bussar och trängdes 9 stycken i den som jag satt i. Efter halva vägen, ca: 3 timmar, så stannade vi för att töma ut luft ur däcken för vägen vi skulle köra på var inte så bra så vår chafför ville inte att vi skulle välta! Ni kan ju tänka er hur det blev sedan. 2 av 4 minibussar gick sönder längst vägen men som tur var fick alla plats i de två återstående för det var bara i min buss som vi satt som sadiner ;-)
Jag kände mig som en milkshake när vi kom fram, samtidigt så övervägde den fantastiska miljön mycker av den dåliga vägen.
När vi kom fram fick vi se hur vi skulle bo. Det var tält med tre sängar i och en tillbyggnad till tältet av betong där toaletten fanns. Det var intresant med en betongbyggnad till ett tält, men det kan vara lite specielt här.
Här är vår betong utbyggnad med toalett
.
På fredagskvällen gick vi till en traditionell Masai by. Hövdingens son berättade om hur de lever och deras kultur. Han berättade att de är känner starkt för sina traditioner. De har ingen önskan om ett annat liv utan vill bevara sina traditioner. Männen hos Masaierna är polygamer och kan ha flera fruar men kvinnorna får inte ha flera män. De gifter sig aldrig inom samma by utan hämtar alltid sina fruar från en annan by.
De klär sig i röda kläder för att kunna synas på långt håll och för att lejonen ska se dem. Tydligen så om lejonen ser röda kläder så flyr de för de tror att det är en Masai. Enligt deras kultur så ska pojkarna bege sig ut i vildmarken när de är 15 och stanna där tills de är 20 för att lära sig att överleva. När slutet av denna period närmar sig ska gruppen döda ett lejon. Därför vet lejonen att Masaierna jagar dem.
Husen de bor i är bygda av slanor, lera och kodynga. Husen håller i ca: 10 år men de flyttar hela bya var 9:onde år på grund av att termiterna inte ska äta upp deras hur. När en man tar sig en ny fru så bygger han ett nytt hus till sin nya fru.
Lördag morgon: Ut på Masai Maras stepper.
Vi gled upp till ingången som alla måste åka igenom för att komma in i naturreservatet. Masai Mara är den Kenyanska delen av ett enormt naturreservat som har sin huvuddel i Tanzania.
Vi var inte lika många i min minibuss den gången så det var inga problem att få plats. De lyfter upp taket på bussarna så vi kunde stå upp för att se bätter, det kändes som att bilsurfa :-)
Här tog baterierna i min kamera slut :-( Men jag ska få bilderna från de andra :-)
Vi såg giraffer, bufflar, många olika typer av antiloper, gnuer, elefanter, lejon, gepard mm.
Morgon safari tidigt på Söndagen.
Vi gick upp sjukt tidigt och åkte iväg utan att äta frukost för att fånga djuren i gryningen. Efter bara en liten bit såg vi en Hyena som åt
Vi såg också fler Giraffer. De är lite lustiga när de går och springer för det ser ut som om de rör sig i slowmotion
Vi stötte också på en lejonfamilj med en hane och tre honor. En av honorna gick förbi precis brevid vår buss. Så jag har varit 50 cm från ett vilt lejon.
En annan hona låg och solade sig på en kulle.
Efter detta var det dags att åkt tillbaka för att äta frukost och bege sig på den långa vägen tillbaka till Nakoro.
Samantaget så var heligen fantastiskt och det var helt klart värt varenda krona.
Ge en hjälpande hand
Hej!
Vi är nu 10st lärarstudenter som befinner oss i Nakuru i Kenya. I torsdags var vi och besökte en stödgrupp kvinnor, män och barn tillsammans en bit utanför staden på den Kenyanska landsbyggden. Den här stödgruppen finns till för människor som är smittade av HIV. Det går att leva ett anständigt liv om man tar sina mediciner i tid och äter dem regelbundet varje dag.
Vi är nu 10st lärarstudenter som befinner oss i Nakuru i Kenya. I torsdags var vi och besökte en stödgrupp kvinnor, män och barn tillsammans en bit utanför staden på den Kenyanska landsbyggden. Den här stödgruppen finns till för människor som är smittade av HIV. Det går att leva ett anständigt liv om man tar sina mediciner i tid och äter dem regelbundet varje dag.
Stödgruppen vi träffade be...
stod av både äldre och yngre och de tillsammans stöttar och undervisar varandra och även andra om den här sjukdomen. De berättade att de var stolta över att få kunna leva ett gott liv och att de var lyckliga som kunde få leva det tillsammans med andra människor. HIV är en tuff sjukdom som bryter ner immunförsvaret så även att man sköter sig med medicin och träning kommer tunga dagar då man varken orkar ...stå eller sitta. Den här stödgruppen lever sunt ute på landet och kan glädjas åt att få vara någorlunda friska tillsammans med andra i samma situation. De livnär sig på sina egenodlade produkter men det är svårt för dem att få maten att räcka till. Medicin får de gratis men det är dyrt och svårt att transportera sig till sjukjusen där de finns.
Något som är väldigt nyttigt när man har HIV är getmjölk. Stödgruppen kunde försörja ungefär hälften av sina medlemmar med getmjölk . Den är mer näringsrik än komjölk och ger en god effekt för att klara sjukdomen. En get kostar mellan 300-1000 svenska kronor. Vi som är här har bestämt oss för att köpa en bra get till dessa människor som kämpar med denna hemska sjukdom. Vi har kontakt med stödgruppen och har blivit lovade transport och möjligheten att själva få leverera geten så vi är säkra på att den kommer fram.
Hjälp oss nu att köpa fler getter så att mat inte blir en bristvara för dessa människor. Vi kommer under nästa vecka planera inköp av get/getter så sätt in pengarna så snart du kan. 100 kronor är mycket pengar här i Kenya så bidra genom att sätta in pengarna på konto 8234-7, 994.568.260-8 senast Fredag 26e Oktober nästa
Något som är väldigt nyttigt när man har HIV är getmjölk. Stödgruppen kunde försörja ungefär hälften av sina medlemmar med getmjölk . Den är mer näringsrik än komjölk och ger en god effekt för att klara sjukdomen. En get kostar mellan 300-1000 svenska kronor. Vi som är här har bestämt oss för att köpa en bra get till dessa människor som kämpar med denna hemska sjukdom. Vi har kontakt med stödgruppen och har blivit lovade transport och möjligheten att själva få leverera geten så vi är säkra på att den kommer fram.
Hjälp oss nu att köpa fler getter så att mat inte blir en bristvara för dessa människor. Vi kommer under nästa vecka planera inköp av get/getter så sätt in pengarna så snart du kan. 100 kronor är mycket pengar här i Kenya så bidra genom att sätta in pengarna på konto 8234-7, 994.568.260-8 senast Fredag 26e Oktober nästa
Lite bilder på det som redan har hänt.
Det här är skolan där jag ska göra min studie. Jag skriver om flickors identitetskapande framförallt hur de hanterar sin identitet i övergången mellan skolan och hemmet och vad hemmet har för betydelse för flickorna när de bygger upp sin identitet.
På skolan finns det en scen och vid den finns denns skyllt. Fint tycker jag men att de inte ska bli slagna står inte tråtts att det är lag på det i Kenya. Då kan man fråga sig varför det inte står där, jo för att de slår barnen men de kallar det inte aga utan att disiplinera barnen. Vi har fått tillstånd att fotta och filma så mycket vi vill MEN inte när de disiplinerar barnen... Men alla är jätte trevliga och snälla mot oss så bemötandet är det inga som helst problem med.
Det här är lärarinnan i min klass, Jacklyn, och en del av klassen. Det är 53 barn i klassen så de sittet väldigt trångt.
Jag har köpt den kenyanska läroplanen. Tror att den kommer bli nyttig i mitt skrivande :-)
Min lärare från Karlsatads Universitet, Lars Lorenius, vid Riff Valley
Utsikt över Rifft Valley som håller på att dela Afrika så det blir en stor och en liten del. Den lilla delen är på väg ut i Indiska osianen.
Denna bild behöver inte så mycket förklaring ;-)
Huvudentren på administrationsbyggnaden. Det var det fina huset, de andra var inte i lika bra skick. Bibiliotekets byggnaden är tex från 1929 och är en gammal farmarbostad för en vit person
Det här är Lars tillsammans med rektorn på Laikipia University
De håller på att exploatera universitets området, frågan är vad Svenska facket skulle säga om dessa byggnadsställningar...
Här står jag 2240 meter över havet. Det ni!
Inte alla som kan säga att de har varit vid ekvatorn.
Det här är gruppen som är Huv positiva som vi besökte. Det är dem som vi nu försöker samla in pengar till för att köpa gettet så om du har en krona som du itne vet vart du ska göra av så skänk den innan fredag.
En av mammorna som är med i gruppen. Denna grupp arbetar inte bara för de vuxna utan ägnar mycket tid till barn, både som är smittade och de som inte är det för att få dem medvetna så de inte får Hiv.
Nu följer en del bilder från barnhemmet vi besökte. Jag kan ju berätta att vi inte förväntade oss att hitta en bild av Pippi på väggen, men å andra sidan så drivs det i Svensk logi.
Här är en del av lärarkåren på skolan som drivs av barnhemmet. Det är inte bara barn från barnhemmet som går på skolan utan alla barn i området är välkommna. Den vita tjejen på bilden är en volontär från Malmö.
Här är en 4 åring som räknar matematik, 7-5= 10-8= och så vidare.
Så här ser sovbarackerna ut. Jag fick lite kollokännsla över det hela för det ser ut som det gjorde när jag var på kollo med Unga Örnar på Gräddö.
Tidiagre använde de "Solvatten" för att få rent diksvatten men nu har de fått en brunn borrad till sig. Den går 250 meter ner till grundvattnet så det vattnet var till och med säkert för oss att dricka.
Här är alla barnen på barnhemmet och i skolan uppstälda för att de skulle få gåvor som vi hade med oss. Detta givande gjordes under mycket stoj och stim och vi fick apploder när vi gick fram med det vi gav. Jag tyckte inte om det upplägget för jag vill kunna ge utan att alla ska veta vilken god människa jag är. Det känndes verkligen som att här kommer vi rika och givmilda vita personerna som är så underbara som ger de stackars barnen gåvor. Jag tycker inte om sådant men samtidigt är det sjönt att kunna bidra med något till dem.
En pojke som bor på barnhemmet. Han satt och spionerade på några äldre barn. I sina skolunivormer så har alltid flickorna kjolar och pojkarna shorts. Det är tur för ibland är det svårt att se skillnad på dem :-)
Det var lite bilder på det som har varit. Nu ska jag försöka lägga in bilder allt eftersom tillsammans med texten.
/Caroline
En dag av kännslor
Vi inledde dagen med ett besök hos en kvinna som heter Elisabeth. Hon har startat en grupp för Hiv positiva så de kan träffas, dels för gemenskap och dels för att få lära sig hur de ska hålla sig hälsosamma för att leva längre.
När vi kom dit så möttes vi av extrem fattigdom. Husen var visserligen av "tegelstenar" men dessa stenar är gjorda av lera. Det var jätte gripande berättelser som vi fick höra. De behandlas som om de vore pestsmittade så ingen vill ha med dem att göra. Men de var så stålta över att få berätta sin historia för oss och att vi inte ryggade tillbaka när de tog oss i handen. De berättade för oss att de måste ta sina mediciner vid ett specifikt klockslag två gånger om dagen och att regeringen ger dem mediciner gratis. Men de har svårt att hämta sin medicin för de har inte alltid råd att åka in till stan för att plocka ut den. Det känns så jobbigt att det ska behöva vara så och orättvist. Samtidigt så vet jag att livet inte alltid är orättvist men bara att de inte kan hämta sina mediciner för att de inte har pengar att åka in till stan. Men att se deras kämparanda och livsglädje var rörande.
Vi har också besökt ett barnhem idag. De har ett boende och en skola, i skolan går även barn från närområdet. Skolan har precis fått en ny skolbuss som gör att de kommer kunna hämta upp ännu fler barn så de kan gå i skolan. Barnhemmet drivs av en Svensk stiftelse så uniformerna är blå och gula :-)
Fast på detta barnhem så har barnen det väldigt bra. Aga är förbjudet bland annat. Det är det inte på skolorna vi är på så vi får se om jag får se något barn bli slaget. Det blir en upplevelse det också.
Imorgon åker vi på Safari tills på söndag så jag återkommer då :-)
När vi kom dit så möttes vi av extrem fattigdom. Husen var visserligen av "tegelstenar" men dessa stenar är gjorda av lera. Det var jätte gripande berättelser som vi fick höra. De behandlas som om de vore pestsmittade så ingen vill ha med dem att göra. Men de var så stålta över att få berätta sin historia för oss och att vi inte ryggade tillbaka när de tog oss i handen. De berättade för oss att de måste ta sina mediciner vid ett specifikt klockslag två gånger om dagen och att regeringen ger dem mediciner gratis. Men de har svårt att hämta sin medicin för de har inte alltid råd att åka in till stan för att plocka ut den. Det känns så jobbigt att det ska behöva vara så och orättvist. Samtidigt så vet jag att livet inte alltid är orättvist men bara att de inte kan hämta sina mediciner för att de inte har pengar att åka in till stan. Men att se deras kämparanda och livsglädje var rörande.
Vi har också besökt ett barnhem idag. De har ett boende och en skola, i skolan går även barn från närområdet. Skolan har precis fått en ny skolbuss som gör att de kommer kunna hämta upp ännu fler barn så de kan gå i skolan. Barnhemmet drivs av en Svensk stiftelse så uniformerna är blå och gula :-)
Fast på detta barnhem så har barnen det väldigt bra. Aga är förbjudet bland annat. Det är det inte på skolorna vi är på så vi får se om jag får se något barn bli slaget. Det blir en upplevelse det också.
Imorgon åker vi på Safari tills på söndag så jag återkommer då :-)
Naikipia University
Idag var vi på besök på det universitet som vi har utbyta med, Naikipia University. Vi fick träffa alla högdjur, rektorn, studierektorn, ekonomichefen och så vidar eoch så vidare. De höll jätte fina tal om hur mycket de uppskattade sammarbetet med Karlstads Universitet och att vi var så många som var där.
Naikipia har jätte stora marker som ägs av universitetet så vi var uppe på en utkikspunkt som ligger 2240 meter över havet. Det var riktigt tun luft. Vi fick också se hur Sara, som är i Naikipia en termin, bor. Det var ju inte riktigt sån standara som vi är vana vid med studentrummen i Sverige. Men det var det finaste på campuset för hon hade så hon kunde diska själv och hon hade ju faktiskt toalet på rummet, även om det vara var ett hål i marken :-)
På vägen så stannade vi exakt på ekvartorn. Det var lite häftigt att bara med ett steg kunna kliva från norr till söder om ekvatorn. Vi stannade också på ett ställe där vi hade utsikt över Riff Waly. Det är en dalgång som sträcker sig från norr till söder över östra delen av Afrika. Tack vara ett det är så högt på båda sidorna om dalen så håller den östraste delen att låsna från resten av Afrika. Det är på samma sätt som när dagens kontinenter gick isär. Så om vi kommer tillbaka dig om ett stort antal tusen år så kommer Afrika att ha delat sig så det blir en ny ö.
Imorgon så ska vi besöka ett barnhem. Jag har köpt kritor och färgpennor som jag ska ge till dem. De andra har köpt anteckningsblock, bollar, spel och leksaker. Jag tror att de kommer att uppskatta våra presenter.
Naikipia har jätte stora marker som ägs av universitetet så vi var uppe på en utkikspunkt som ligger 2240 meter över havet. Det var riktigt tun luft. Vi fick också se hur Sara, som är i Naikipia en termin, bor. Det var ju inte riktigt sån standara som vi är vana vid med studentrummen i Sverige. Men det var det finaste på campuset för hon hade så hon kunde diska själv och hon hade ju faktiskt toalet på rummet, även om det vara var ett hål i marken :-)
På vägen så stannade vi exakt på ekvartorn. Det var lite häftigt att bara med ett steg kunna kliva från norr till söder om ekvatorn. Vi stannade också på ett ställe där vi hade utsikt över Riff Waly. Det är en dalgång som sträcker sig från norr till söder över östra delen av Afrika. Tack vara ett det är så högt på båda sidorna om dalen så håller den östraste delen att låsna från resten av Afrika. Det är på samma sätt som när dagens kontinenter gick isär. Så om vi kommer tillbaka dig om ett stort antal tusen år så kommer Afrika att ha delat sig så det blir en ny ö.
Imorgon så ska vi besöka ett barnhem. Jag har köpt kritor och färgpennor som jag ska ge till dem. De andra har köpt anteckningsblock, bollar, spel och leksaker. Jag tror att de kommer att uppskatta våra presenter.
Första dagen i skolan
Jag kom till skolan vid nio tiden idag, då var aktiviteter i klassrummet i full gång. Jacklyn, min handledare här i Kenya, tystade klassen och sa till dem att hälsa på mig. Barnens ansikten lyste upp och alla vinkade. Jag satte mig på min stol längst bak i klassrummet, då bröt ett mumlande utan dess like ut för alla 53 barnen hade högläsning. Samtidigt!
Efter det följde repition på matematik inför nästa veckas Mid term test. Den pedagogiken som visades upp var fantastisk. Hur bra som helst! Detta var verkligen något att ta med mig till Sverige.
Jag pratade med min lärare om skolsystemet här i Kenya. Här börjar barnen i skolan när de är 3 år, det kallas baby clas. När de 6-7 börjar de i årskurs 1. Sedan har de samma lärare tills de går i årskurs 3 och är 8 år gamla. Under alla dessa år arbetar de i temaform. De kan ha tillexempel frukt som tema en vecka och då får de in alla ämnen under det temat. Det känns helt klart som att de är bättre på gränsöverskridande undervisning än vad vi är i Sverige. Jacklyn berättade att de även går ut mycket för att lära sig ute i naturen. De ritar i jorden och ser på saker i sin närmiljö, allt för att övergången mellan årskurserna inte ska bli för stora. Hon beskrev det som en spiral, barnen börjar längs in när de är 3 år och läser samma ämnen som när de är 8 år men beroende på hur gamla barnen är så ligger nivån på lärandet olika.
Barnen hade en sångstund och de sjöng Twinkel Twinkel litel star så då sjöng jag den på svenska för dem med rörelser och allt. Sedan sjöng vi den på engelska med mina rörelser. Kul? Japp!
Ikväll sjöng vår värdinna Kenyas nationalsång för oss. De har två varianter en på Kiswahili och en på engelska. Den är uppbyggd som en bön, vilket fick mig att fundera på alla som inte är kristna här i Kenya. Hur blir det då för dem? Men det är väll som det är. Vi sjöng i alla fall Du gamla du fria.
Imorgon ska vi besöka Likipia University, det är universitetet som Karlstads Universitet har utbyte med. Vi ska träffa rektorn och olika lärare som arbetar där men också en tjej från Karlstad som är här och studerar hela terminen. Det ska bli kul att prata med henne om hennes upplevelser, hon som har varit här så länge nu.
Jag försökte publisera lite bilder men vårt internät är inte av den bästa sorten och tydligen är det sämre ikväll för det regnar :-) så jag får försöka med det imorgon istället.
Kram
/Caroline
Efter det följde repition på matematik inför nästa veckas Mid term test. Den pedagogiken som visades upp var fantastisk. Hur bra som helst! Detta var verkligen något att ta med mig till Sverige.
Jag pratade med min lärare om skolsystemet här i Kenya. Här börjar barnen i skolan när de är 3 år, det kallas baby clas. När de 6-7 börjar de i årskurs 1. Sedan har de samma lärare tills de går i årskurs 3 och är 8 år gamla. Under alla dessa år arbetar de i temaform. De kan ha tillexempel frukt som tema en vecka och då får de in alla ämnen under det temat. Det känns helt klart som att de är bättre på gränsöverskridande undervisning än vad vi är i Sverige. Jacklyn berättade att de även går ut mycket för att lära sig ute i naturen. De ritar i jorden och ser på saker i sin närmiljö, allt för att övergången mellan årskurserna inte ska bli för stora. Hon beskrev det som en spiral, barnen börjar längs in när de är 3 år och läser samma ämnen som när de är 8 år men beroende på hur gamla barnen är så ligger nivån på lärandet olika.
Barnen hade en sångstund och de sjöng Twinkel Twinkel litel star så då sjöng jag den på svenska för dem med rörelser och allt. Sedan sjöng vi den på engelska med mina rörelser. Kul? Japp!
Ikväll sjöng vår värdinna Kenyas nationalsång för oss. De har två varianter en på Kiswahili och en på engelska. Den är uppbyggd som en bön, vilket fick mig att fundera på alla som inte är kristna här i Kenya. Hur blir det då för dem? Men det är väll som det är. Vi sjöng i alla fall Du gamla du fria.
Imorgon ska vi besöka Likipia University, det är universitetet som Karlstads Universitet har utbyte med. Vi ska träffa rektorn och olika lärare som arbetar där men också en tjej från Karlstad som är här och studerar hela terminen. Det ska bli kul att prata med henne om hennes upplevelser, hon som har varit här så länge nu.
Jag försökte publisera lite bilder men vårt internät är inte av den bästa sorten och tydligen är det sämre ikväll för det regnar :-) så jag får försöka med det imorgon istället.
Kram
/Caroline
Tre års längtan
För tre år sedan hade jag en kursledare som heter Lars, han är ansvarig för alla studenter som åker till Kenya. Under en del av kursen som jag hade honom i så var han i Kenya med några andra studenter från Karlstads Universitet. Då föddes en längtan hos mig, jag ville också åka till Kenya för att skriva mitt examensarbete. Nu är tre års längtan och väntan över. Jag är på plats i Kenya.
Vi är sammanlagt 10 studenter från Karlstads Universitet som är i Kenya just nu, några kommer stanna i 4 veckor och så är vi några som stannar i 8 veckor. Vi kom fram igår morse till huvudstaden Nairobi. Det första som slog mig var att alla byggnader var så grå, det såg ut som betongklumpar. Detta intryck förändrades så fort vi kom utanför staden. Där öppnades sig ett landskap som var kulligt med mycket träd som blommade. Under resans gång såg vi dels olika typer av husdjur men också Antiloper och Zebror.
Alla vi studenter bor hos samma familj som är otroligt gästvänliga och det första vi fick höra av pappan i familjen var: Nu är detta ert hem så känn er som hemma. Det var skönt att få ett sådant bemötande på en gång, det känns verkligen som om vi är en del i deras hem och inte bara husokupanter med tanke på att vi är så många.
Idag har jag vart på besök i skolan där jag ska göra mina intervjuer och observationer inför mitt examensarbete. Det var en speciell upplevelse. Jag kommer att vara i en klass 1:a som har 53 elever med 1 lärarinna. Min första tanke när jag hörde hur många elever det är i klassen var: Herre gud vilket kaous det måste vara. Men hon behövde inte äns höja rösten för att alla skulle bli tysta. Den respekten som eleverna har för sin lärarinna är något som jag aldrig har upplevt. All undervisning sker på engelska så jag kan kommunisera med barnen trotts att de är så små.
Än så länge har jag bara positiva upplevelser av befolkningen här i Kenya. De är extremt gästvänliga och glada över att vi är här. Däremot så måste vi passa oss så folk på gatan inte blir för hjälpsamma för då vill de ha betalt för sin hjälp. Men det är som det är och om vi säger nej tack så går det bra.
Imorgon ska jag ha min första hela dag i skolan, det ska bli spännande.
Vi är sammanlagt 10 studenter från Karlstads Universitet som är i Kenya just nu, några kommer stanna i 4 veckor och så är vi några som stannar i 8 veckor. Vi kom fram igår morse till huvudstaden Nairobi. Det första som slog mig var att alla byggnader var så grå, det såg ut som betongklumpar. Detta intryck förändrades så fort vi kom utanför staden. Där öppnades sig ett landskap som var kulligt med mycket träd som blommade. Under resans gång såg vi dels olika typer av husdjur men också Antiloper och Zebror.
Alla vi studenter bor hos samma familj som är otroligt gästvänliga och det första vi fick höra av pappan i familjen var: Nu är detta ert hem så känn er som hemma. Det var skönt att få ett sådant bemötande på en gång, det känns verkligen som om vi är en del i deras hem och inte bara husokupanter med tanke på att vi är så många.
Idag har jag vart på besök i skolan där jag ska göra mina intervjuer och observationer inför mitt examensarbete. Det var en speciell upplevelse. Jag kommer att vara i en klass 1:a som har 53 elever med 1 lärarinna. Min första tanke när jag hörde hur många elever det är i klassen var: Herre gud vilket kaous det måste vara. Men hon behövde inte äns höja rösten för att alla skulle bli tysta. Den respekten som eleverna har för sin lärarinna är något som jag aldrig har upplevt. All undervisning sker på engelska så jag kan kommunisera med barnen trotts att de är så små.
Än så länge har jag bara positiva upplevelser av befolkningen här i Kenya. De är extremt gästvänliga och glada över att vi är här. Däremot så måste vi passa oss så folk på gatan inte blir för hjälpsamma för då vill de ha betalt för sin hjälp. Men det är som det är och om vi säger nej tack så går det bra.
Imorgon ska jag ha min första hela dag i skolan, det ska bli spännande.
Första gången
Ja, då har jag skaffat en blogg...
Vad ska jag säga, det är första gången och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Jag har egentligen varit en motståndare till det här med bloggar. Vad kan vara så intressant med andras liv så det måste läsas om det på internett? Vet inte, men nu har jag skaffat en blogg i alla fall.
Så varför har jag då gjort det kan man fråga sig.
Jo, jag är på väg till Kenya. Sitter nu på flygplatsen i Doha och väntar på planet som ska ta mig sista biten till Kenya. Anledningen till att jag åker dit är för att jag ska skriva mitt examensarbete till lärare och jag ska vara där i två månader.
2 MÅNADER!
Helt galet egentligen. Här åker jag till ett väldigt främnade land med personer som jag egentligen inte känner, det ända vi har gemensamt just nu är att vi alla läser till någon form av lärare vid Karlstads Universitet. Lite galet är det nog. Men samtidigt kan jag inte vänta tills vi kommer fram.
Så som ni kanske förstår så kommer de flesta inläggen en tid framåt handla om mina upplevelser i Kenya och om ni finner det intresant så får ni jätte gärna läsa min blogg om mig, mitt liv och mina äventyr.
/Caroline
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
