holmbergcaroline.blogg.se

I fredags åkte jag och några av mina nuvarande kombos med vårt värdpar till Irens mamma som bor vid mount Kenya. Vi som åkte var jag, Johny, Karin, Karro, vår värd Peter, vår värdinna Iren, värdinnans syster Hellen och hennes fantastiska son TJ.

Efter ett par timmar stannade vi för att vara med på en begravning. När vi kom fram var det sjukt mycket folk där. Här i Kenya är det så att alla som bor i byn ska vara med på en bagravning, det spelar ingen roll om de hade en relation med den döde eller inte alla ska vara med.

Som vanligt var vi än kommer väckte vi stor uppståndelse. Ett par barn pekade på oss och sa: Lock mama mosungos. De blev snappt hyshade på och framskickade för att hälsa som väluppfostrade barn. Mosungos betyder viting. Det är inget skällsord och vi använder till och med det om oss själv. När vi ska förhandla om något pris så säger vi att vi inte vill ha mosungo priser utan afrikanska priser. Så som sagt det är inget skällsord. I vilket fall som hälst så när första blygseln hade lagt sig så tog de oss i handen och stod så en lång stund.

När sermonin var slut skulle vi gå in bakom några hus och det var först då jag förstod att vi var hemma hos en familj. Det visade sig att det är sed att begrava sina nära på gården. Så vi kom ut på en banan odlig där det hade grävts ett hål i marken som kistan vilade över. När prästen hade välsignat marken så började de hissa ner kisten. Efter det så hjälptes alla åt att fylla hålet med jord för det är sed att alla ska slänga jord i hålet för att hedra den döde. 

Vi fortsatte vår färd till Irens mamma. När vi svängde in på gatan till huset så kändes det som att komma till ett sommarstuge område för alla hade häckar kring sina tomter. Vi fick då veta att det var syskon till Iren och Hellen som bodde längs gatan. De var 24 syskon sammanlagt för fadern hade tre fruar. Under en tid bodde alla tillsammans i ett och samma hus innan de hade råd att bygga flera hus. Deras mamma bor i ett trä hus tillsammans med sin skötare för hon är väldigt dement.

Som ni ser är jorden röd där och jag tycker att det är fantastiskt vackert. Det var dock inte lika vackert efter regnet för då fasnade det under skorna så de vägde typ ett kilo var...

Vi gick en promenad och blev inbjuden till Irens svägerska. Hon visade stållt upp sitt hus, husdjur och var tvungen att ta med oss till ytterliggare en svägerska för att visa odlingarna. De hade avokadoträd, passionsfruktsträd och kaffebuskar. Den andra svägerskan blev väldigt farsinerad av mitt hår så hon frågade om hon fick känna på det villket hon fick. Det var inte första gången det händer...

 

Jag gjorde som min vana trogen när jag åker utomlans, jag köpte en massa knasiga frukter.

 

 

Den här frukten smakade typ som krusbär man hade konsistensen av för lös gelé.

 

 

Den högra frukten var bara äcklig så den åt jag inte upp men den högra var jätte god. Den hade konsistensen av att mjukt äpple utan att bli mjöligt och den smakade sött, så den ska jag försöka hitta igen.

 

En sak som vi funderade mycket på var vart vi alla 8 skulle sova. Johny sa hela tiden att de skulle trolla fram ett hus som vi kunde sova i. Självklart så gjorde de det också. Huset tillhör en bror som arbetar som ambasadör i Storbritanien så det stod tomt. Själva huset var ungefär som det vi bor i i Nakoro, sängarna var lika dana i alla fall.

 

 

Tyvärr blev det inte så mycket sömn för min rumskamrat blev matförgiftad så hon kräktes hela natten och jag tvingade i henne en massa vatten. Hon blev bra till lördagen men behövde ligga och vila större delen av dagen.

 

Vi andra skulle gå på en cermoni under lördagen. Det visade sig att det var en tjej som skulle bli friad till av sin pojkvän. Enligt traditionen så kan de räkna sig som gifta efter den cermonin men om de vill ha det registrerat hos myndligheterna så måste de gifta sig i kyrkan.

Att det var en viktigt händelse gick inte att ta fel på. Kvinnorna stödade, lagade en massa mat och badade alla barnen medans männen grillade geten som hade slaktats till festen.

 

 

När vi satt och såg på hur männen grillade så kom de fram med nygrillat kött som de ville att vi skulle smaka på. Att inte ta emot mat i Kenya är en stor skymf så det var bara att svälja och le. Jag kan medela att get smakar ungefär som får men det är inte lika gått.

 

Gesterna skulle ha kommit klockan två men dök inte upp förän vid fyratiden. Vi väckte stor uppståndelse, igen. Att kunna säga att man känner mosungos är fint så alla gäster skulle ta oss i handen. Samanlagt tror jag, tillsammans med Irens säckt, att jag skakade uppåt 80 händer.

 

Vid 17 tiden påbärjade vi vår resa hemåt och var inte framme förän vid niotiden.