holmbergcaroline.blogg.se

För tre år sedan hade jag en kursledare som heter Lars, han är ansvarig för alla studenter som åker till Kenya. Under en del av kursen som jag hade honom i så var han i Kenya med några andra studenter från Karlstads Universitet. Då föddes en längtan hos mig, jag ville också åka till Kenya för att skriva mitt examensarbete. Nu är tre års längtan och väntan över. Jag är på plats i Kenya.

Vi är sammanlagt 10 studenter från Karlstads Universitet som är i Kenya just nu, några kommer stanna i 4 veckor och så är vi några som stannar i 8 veckor. Vi kom fram igår morse till huvudstaden Nairobi. Det första som slog mig var att alla byggnader var så grå, det såg ut som betongklumpar. Detta intryck förändrades så fort vi kom utanför staden. Där öppnades sig ett landskap som var kulligt med mycket träd som blommade. Under resans gång såg vi dels olika typer av husdjur men också Antiloper och Zebror.

Alla vi studenter bor hos samma familj som är otroligt gästvänliga och det första vi fick höra av pappan i familjen var: Nu är detta ert hem så känn er som hemma. Det var skönt att få ett sådant bemötande på en gång, det känns verkligen som om vi är en del i deras hem och inte bara husokupanter med tanke på att vi är så många.

Idag har jag vart på besök i skolan där jag ska göra mina intervjuer och observationer inför mitt examensarbete. Det var en speciell upplevelse. Jag kommer att vara i en klass 1:a som har 53 elever med 1 lärarinna. Min första tanke när jag hörde hur många elever det är i klassen var: Herre gud vilket kaous det måste vara. Men hon behövde inte äns höja rösten för att alla skulle bli tysta. Den respekten som eleverna har för sin lärarinna är något som jag aldrig har upplevt. All undervisning sker på engelska så jag kan kommunisera med barnen trotts att de är så små.

Än så länge har jag bara positiva upplevelser av befolkningen här i Kenya. De är extremt gästvänliga och glada över att vi är här. Däremot så måste vi passa oss så folk på gatan inte blir för hjälpsamma för då vill de ha betalt för sin hjälp. Men det är som det är och om vi säger nej tack så går det bra.

Imorgon ska jag ha min första hela dag i skolan, det ska bli spännande.

Ja, då har jag skaffat en blogg...

Vad ska jag säga, det är första gången och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva nu. Jag har egentligen varit en motståndare till det här med bloggar. Vad kan vara så intressant med andras liv så det måste läsas om det på internett? Vet inte, men nu har jag skaffat en blogg i alla fall.

Så varför har jag då gjort det kan man fråga sig.

Jo, jag är på väg till Kenya. Sitter nu på flygplatsen i Doha och väntar på planet som ska ta mig sista biten till Kenya. Anledningen till att jag åker dit är för att jag ska skriva mitt examensarbete till lärare och jag ska vara där i två månader.

2 MÅNADER!

Helt galet egentligen. Här åker jag till ett väldigt främnade land med personer som jag egentligen inte känner, det ända vi har gemensamt just nu är att vi alla läser till någon form av lärare vid Karlstads Universitet. Lite galet är det nog. Men samtidigt kan jag inte vänta tills vi kommer fram.

Så som ni kanske förstår så kommer de flesta inläggen en tid framåt handla om mina upplevelser i Kenya och om ni finner det intresant så får ni jätte gärna läsa min blogg om mig, mitt liv och mina äventyr.

/Caroline